Gud, vad vill du för vårt land?

Vill först inleda det här inlägget med några rader från Stefan Holmström debattartikel i Dagen häromdan.                                                           

Låt oss inför det nya året se verkligheten i vitögat; det är allvar. Den svenska kristenheten är i kris med många nedlagda församlingar och på många håll minskat antal kyrkobesök. Visserligen försvinner inte religion och andlighet i första taget. Vi ser en och annan kändis träda fram som troende eller personligt kristen, möjligen pågår en påkristning under ytan. Men vi kan inte trösta oss så mycket med det så länge vi tappar kristna gemenskaper som skulle vara härdar och fyrbåkar för frusna och vilsna människor, speciellt inte i tider då bibelanvändningen minskar katastrofalt. Det senare är allvarligare än minskningen av antalet församlingar, men sakerna hänger förstås ihop. Inte i tider när den kristna trons historiska fundament löses upp i postmoderna tankekonstruktioner.

Hur kan vi förhålla oss till det fria fallet? Vad är viktigt att göra?

Frågan är om det finns att så mycket att tillägga efter de här orden? Men förhoppningsvis är det vi ser ett tecken på ett andligt, klarsynt uppvaknande från kristna ledares sida i vårt land. Något som i så fall inte är en dag för tidigt. Men låt oss inte för ett ögonblick tro att det här är något som enbart är rerserverat för de kyrkliga ledarna, för om i så fall misstar vi oss grundligt. Det här är något som angår var och en som bekänner sig till Jesus Kristus som Herre och inser hur illa ställt det är med vårt land och utifrån det likt Nehemja inser vad det är som behöver göras.

Så låt det nya året 2014, få bli ett år som vi inte bara inleder med bön för vårt land, utan också att varje dag får bli end ag där vi ropar till Gud. Ropar till Gud om nåd, om väckelse, om en ny tid av Andens vind åter ska få se svepa över vårt land. Och tro mig, här talar jag inte minst till mig själv, i allra högsta grad gör jag det, men jag hoppas och tror att vi snart blir fler.

God jul och allt det där

Tillönskar er som har haft orken att titta in på den här bloggen en god jul och ett gott nytt år! Väl mött igen när helgerna är över. Men sen om det blir nån fortsättning här återstår att se. Men om Gud vill och jag själv vill är det inte omöjligt att det blir en fortsättning även framöver här.

Du ska inte tro du är något

Orden känns som när nån häller is innanför nacken på en. Hårt och kallt och ingen som helst värme finns det i dessa ord från, jantelagen. En lag som enligt många förståsigpare följer med oss från den dagen vi föds och om inget drastiskt händer följer den med oss för resten av våra liv också, precis som den har brännmärkt oss, mig kommer ni inte undan. Det har sagts och skrivit mycket om detta så sjuka fenomen att frågan är om det egentligen finns så mycket att tillägga om saken?

Men det finns en sak jag undrar över och som jag ofta har kommit tillbaka till genom åren och det är. Är det måhända ännu mer vanligt förekommande att jantelagen har nått sin spridning och satt sig i folks medvetande hos de som är kristna än hos de som inte är det? Jag är rädd att svaret är ja på den frågan.  Och det här är något jag själv har stött på otaliga många gånger genom årens lopp, men jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha kämpat mot detta monster, tror det är mer vanligt än vad många av oss både kan tro och föreställa oss, men så är det ju det där. Varför skulle man tro att enbart för att man är kristen så är man per automatik en bättre människa? Hög tid vi lägger ner och tar itu med den villfarelsen och inser hur verkligheten ser ut istället.d

Livets baksmälla

Efter det att jag för två år sen blev av med mitt arbete, har varit stört omöjligt att hitta nåt nytt sen dess, så har vår ekonomi gått helt åt pipsvängen. Och medans min fru är på god väg att snart jobba ihjäl sig för att vi inte ska leva helt utan mat och till det allra nödvändigaste, så börjar jag att undra. Kanske är det så att Cornelis hade rätt i alla fall att medans fattigt folk trampar runt i trasiga skor så sover Gud sött och kanske är det så han vill att det ska va?

För faktum är att jag har inte den blekaste aning om hur Gud vill att det ska va och inte min fru heller. Men att försöka sig på att förstå sig på Gud är detsamma som att helt spilla bort sin tid, för hur förstå sig på när ens böner bemöts med en bedövande tystnad? Jag måste nog ha syndat nåt alldeles oerhört mycket i mina livsdar. Men jag är glad att vi åtminstone har tak över huvudet och att vi trots allt har kunnat äta oss mätta varje dag och att när natten kommer finns det en varm och go säng som står och väntar på en. Så visst finns det anledning att vara tacksam också.

Sent igår natt

Jag minns inte riktigt hur mycket klockan var, men jag hade gått och lagt mig rätt sent. Klockan hade säkert passerat midnatt när jag kröp ner i  vår säng där min fru tidigare på kvällen hade bäddat vår säng med nytvättade rena lakan, därför kändes det extra skönt när jag lade ner mitt huvud till att sova.

Men efter det att det hade gått ett par timmar sen jag hade lagt mig hade jag fortfarande inte fått en blúnd i ögonen. Jag bad då en stilla bön till Jesus att han skulle ge mig  ro och att jag strax skulle somna in för att senare vakna upp till en ny dag, utvilad, pigg och nyter. . Men inget hände, timmarna fortsatta ett rulla på i allt snabbare takt verkade det som och den bön jag hade bett verkade helt verkningslös. Men för den skull blev jag inte besviken, det är ytterst sällan jag blir besviken på Gud numera, men viss hade det varit skönt om jag hade blivit bönhörd, för då hade jag säkert inte gått omkring som i en dimma större delen av den här dagen. Förhoppningvis blir den kommande natten bättre. Men om jag åter igen skulle ha svårt för att somna, kommer jag att då åter att be?

Att bli behandlad som luft

är att bli behandlad som att man inte existerar, att man inte känns önskvärd och att man allmänt betraktas som någon som är överflödig och som är fuullständigt ointressant. Men det är precis, just på det sättet jag känner mig nu. I och för sig borde jag kanske vetat bättre, för att försöka göra sin röst hörd i den kristna bloggsfären är lika svårt som att göra natt till dag och tvärtom. Men jag kände ändå att jag ville göra ett tappert försök, men med facit i hand ser jag det nu endast som bortkastad tid, tid som jag hade kunnat lägga ner på nåt helt annat. Men så länge man lever så lär man sig..

Sök Guds ansikte

Genom allt vi läser ur den heliga skrift, Bibeln, genom hela den mänskliga historien möter vi en Gud, en Gud som talar om för oss att han är inte en Gud för döda utan för de som lever. Vi möter en Gud som längtar efter gemenskap efter oss, så mycket längtade Gud efter oss att han utgav sin enfödde son för oss, för att vi igenom honom skulle få liv, liv i gemenskap och så komma till insikt vad det huvudsakliga syftet med våra liv är. I  1:a kor kap 1 vers 9 står det. Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.. Amen! Gud har bevisat sin trofasthet mot oss,men hur trofasta har vi varit i vårt gensvar till honom?

I många av våra församlingar idag pågår det verksamheter av dess skilda sak, men alltför vanligt är det att närvaron av Guds Ande är som den vore helt bortblåst. Och hur skulle Guds Ande finnas med när vi inte ens har bjudit in honom? Det är ju liksom en förutsättning att om vi vill att Gud ska komma och beröra, förvandla våra liv, så behöver vi också sträcka oss ut efter honom. Men i många fall vill jag påstå att vi inte famlar efter honom, vi klarar oss precis lika bra utan honom tycks devisen vara. Tommy Dahlman skräder inte orden när han ser ut över svensk frikyrklighet av idag. För inte alls så länge sen skrev han på sin blogg att frikyrkan håller på att begå andligt självmord i det här landet. Syftet med artikeln var att försöka ruska om inom kristenheten genom att ifrågasätta varför det är så tyst idag i frågan om Jesu tillkommelse. Ja, det ligger inte speciellt högt upp på dagordningen det ska sägas.

I Bibeln kan vi läsa om att vi är ett konungsligt prästerskap. Men om vi nu är det, varför beter vi oss inte då därefter? För faktum att den enda skillanden emellan den översteprästerliga tjänsten som vi kan läsa om in Gamla Testamentet och den tjänst som vi idag står i är att till skillnad mot dom kan kan vi när som helst träda fram inför det allra heligaste. Vi behöver ingen som dagligen går in i vårt ställe, för det har han, Jesus, redan gjort. Han har inte bara visat oss vägen till Gud, det är igenom han som vi frimodigt kan komma inför Guds ansikte utan att frukta och vara rädda om våra liv. Så om inte den sanningen uppmuntrar oss till att söka Guds ansikte och helst dagligdags, då vet jag inte vad som ska till för oss att förstå. Men jag är rädd att många av oss vill inte förstå.

Om bön

Sen efter det att jag blev kristen och det är några år sen nu som det hände har jag på många olika sätt försökt att förkovra mig när det gäller bön. När vi läser om de gudsmän, men även gudskvinnor i Bibeln så finns det ett centralt tema som genomsyrar deras liv, bön. Och bara genom deras exempel förstår vi hur betydelsefullt det är med en levande bönerelation till Gud och än mer förstår vi det när vi studerar Jesu exempel. Och om det var så viktigt för dom, om det var så viktigt för Jesus, hur viktigt bör inte vi då som Guds folk idag inse betydelsen av att be?

Just läser jag en bok med titeln: Bön. Spelar det någon roll? Av författaren Philip Yancey. Vad jag uppskattar så mycket med denne man är att det finns inget som han anser vara så svårt att ta upp så att han istället bara snuddar vid ämnen och glider förbi det i nån slags låtsasfrom attityd.

Inte så att han levererar några färdiga svar, långt därifrån. För till skillnad mot många sturska, självsäkra trospredikanter som slungar ut sina ord till sina åhörare och till råga på allt får dem att känna fördömelse om de inte gensvarat på rätt ställe i predikan, så viker inte Yancey från att tala om sin egen brottningskamp, ifråga om tvivel eller vad det nu kan handla om som kan störa den inre friden och få sinnet att dra iväg åt de mest konstiga håll. Problem med obesvarade böner är heller inget han viker ner  sig ifrån, för vilken troende har inte nån gång brottats med just den problematiken? Själv har jag gjort det vid otal gånger, ibland så mycket jag t o m nästan har förlorat tron. Men Gud har alltid varit trofast och rest upp mig igen. Tyvärr är min uppfattning om att det är alldeles på tok för vanligt med kristna som inte är ärliga på det här området, vare sig mot sig själv, mot andra och inte minst emot Gud. Mina år från när jag var med i en trosförsamling kan jag vittna mycket om falsk bekännelse. I princip finns det hur mycket som helst som det går att skriva och säga om den här boken, men det bästa ä’r om du själv införskaffarden och läser den. Jag är säker på att den kommer att berika ditt andliga liv.

Adjöss till Svenska Kyrkan

Redan när Svenska Kyrkan öppnade upp sina katedraler för den perversa utställningen ecce-homo häromåret borde de som fortfarande bekände sig till den kristna tron på konkret sätt ta avstånd och därmed gå ur den kyrkan, säkert trodde många och hoppade på att det inte kunde bli mycket värre och mer degraderat efter K G Hammar tid som Ärkebiskop. Idag vet vet vi bättre, inte ens den som är icke kristen har kunnat undgå  se det moraliska förfall som med åren har nått allt djupare botten nivåer i sitt sankmarksträsk. Intresseant att notera efter den beryktade ecce-homo utställningen var att inte ens påven ville ta K G Hammar i sin famn, förmodligen kände han sig äcklad av honom, men detta var inget som bekymmrade Göran Skytte, när hann på bokmässan i Göteborg härförleden tog Hammar i sin famn. Vet inte om dom kysste varann också. Och nu senast kom det här.

Kyrkomötet sa ja till hbt-certifikat

På tisdagen röstade kyrkomötet, Svenska kyrkans ”riksdag”, nej till ett förslag om särskilda evangelister, och ja till en motion som kan göra det svårare för kvinnoprästmotståndare att arbeta i kyrkan. På onsdagsförmiddagen röstades också en motion igenom som innebär att stiften ska uppmuntras till att göra fler av Svenska kyrkans arbetsplatser hbt-certifierade.

Eva Brunne en av biskoparna som stod bakom det här direktivet sa också följande  tillsammans med några fler falska profeter . Att den här motionen handlar inte om vet det är man har sex med vem eller hur. Det handlar om att uppföra sig anständigt.  Här kan man fråga sig om hon även inkluderar att ha sex med djur? För i och med att det enligt lagens mening inte är förbjudet att ha sex med djur, förusatt att inte djuret blir plågat, så går det inte att avfärda att Eva Brunner i det här uttalandet även inkluderar att ha sex med djur, svårt att tolka hennes ord på annat sätt.. Så vem är det nu som egentligen inte är anständig?

Naturligtvis, tycker det är  så självklart att det inte behöver nämnas att vill man stå fast vid sin kristna tro bekännelse är ett vidare medlemskap inom Svenska Kyrkan i praktiken en omöjlighet. Det är det valet kristenheten idag står inför

 

Också ett avslöjande

Tänk vad dom kan få fram genom forskning! Visst händer att man stundom blir imponerad av senaste rön o s v, men ibland fnyser man bara åt det hela. Vi kan ta den här nyheten som ett sådant exempel  som nu finska och brittiska forskare har kommit fram till, nämligen att arbetslöshet påverkar åldrandet. Men tydligen är det bara män som drabbas av denna nedbrytande process, inte kvinnor då alltså.

Kan mycket väl stämma att det förhåller sig på det viset, för den inre stressen som i princip dagligdags gör sig påmind, vet vi hur farlig för hälsan den kan va, och just för att den ofta inte syns, många är väldigt bra på att dölja den, är den inte mindre destruktiv för det, tvärtom. Men på nåt sätt måste det väl ändå gå att förebygga den här inre stressen? Det tror jag säkert att det gör, frågan är bara hur. För   att i och med att det här nu gällde bara män och män är som bekant inte kända för att tala så värst öppenhjärtligt om sina känslor. Så nån närmare lösning på den här problematiken är således lättare sagt än gjord att få till.